Hur går man vidare när man har förlorat en del av sig själv? En människa som har varit med en hela ens liv? Som man skrattat med, gråtit ihop med, bråkat med, varit redlöst full med?

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Allt jag gör, ser och hör påminner om dig.
Jag hoppas att du någonstans sitter och ser på oss, de kvarlevande. Så du kan förstå hur betydelsefull du var och ÄR.
Verkligheten börjar sakta men säkert komma tillbaka. Rutiner. Men jag befinner mig fortfarande i detta tomrum. Jag vill att tiden ska stå still, jag vill spola tillbaka tiden, jag vill att tiden ska gå fortare. Men inget får dig tillbaka. Och det är så djävla frustrerande.
Jag har kvar ditt nummer. Dina sms. Din msn. Jag kommer heller aldrig att radera. Det gör för ont, för smärtsamt. Jag vill ha kvar allt som länkar mig till dig. Det räcker inte med alla minnen. Jag måste ha något jag kan greppa.

Det har gått över en månad, en månad som känns så oerhört lång men ändå så fort. Allt i mitt liv just nu är ambivalent. Ingen känsla kommer ensam.

Jag kom nyss hem från en välbehövlig semester. Men väl hemma så går man in en ny fas. Verkligheten. Den fas som jag så länge rymt från.

Det var t.o.m du som fick mig att starta denna blogg. Du tyckte att jag kunde uttrycka mig bra i skrift, att jag kunde vara rolig. Det var mina kommentarer i din egna blogg som fick dig att pusha mig till att blogga. Och jag visste ju såklart från start att detta var dödfött. Jag tröttnar lätt. Och du lämnade gärna kommentarer i min blogg för att påpeka detta.

Ibland vet jag inte ut eller in. Känner bara denna överväldigande smärta som jag inte vet hur jag ska kanalisera. Gråta gör jag stundvis. Men det yttrar sig mest i ångest, en kittlande ångest i hela kroppen. Kroppen har nog förstått att jag aldrig mer kommer få se dig i livet. Jag ser inte fram emot när hjärnan har kommit till samma insikt.

Vad jag vill med det här inlägget vet jag inte. Jag bryr mig inte. Jag försöker på alla metoder som kan göra denna tid mindre smärtsamt. Men egentligen har jag ju gett upp för länge sen. Man får deala med smärtan. För detta sår är djupt, så otroligt djupt. Hur lång tid kommer det att ta för att läka? Någon gång. Men ärret kommer alltid att finnas.

jag älskar kaffe!
KAFFE KAFFE.
kan få den tröttaste sandra att flippa ut i vårdans!

I helgen var vi på spelning, Sherlock brothers spelade på klara hall. MYSIGT. Jag och frida planerade att äta gott och dricka gott. Och det gjorde vi! Smarrigt.

Det blev några hårda timmar under spelningen, men man var hemma förvånansvärt tidigt. Kl 03 stamplade man in innanför dörren.
Bra kväll!

Dagen efter så hade jag och Peter vattenkrig när vi tvättade bilen. Sen så somnade jag på gräsmattan.  Efter att jag ätit mig mätt på vattenmelon. Bra dag, trots att man var lite bakis.

Åhh! Jag är så stolt över min lilla korv till hund. Han har börjat lyfta på benet när han kissar, och inte bara det! Han har börjat doftmarkera. Skvätta lite. Han har blivit så stor.. lillfisen. Han börjar ta efter Maxen.
Nyss fyllda 2 år, och han börjar komma in i vuxenlivet.. Ack ack ack.
Nu är man tonårsmorsa. Haha!

Apropå vuxenliv, fan jag plockar poäng efter poäng efter poäng. Idag har vi köpt solrosfrön och vallmofrön för att så i trädgården. Det händer grejer ska ni veta!
Snart kommer lite bildbevis. Är fortfarande för lat för att tanka upp bilder i bloggen. Det tar ju sån djäkla lång tid. Även om jag förminskar och komprimerar bilderna.

Och snart är jag på G till lillasyster Haag. Om en vecka exakt smäller det. Då gör jag mig redo för en lång flygresa över atlanten och kommer vara borta i tre veckor. Och det kommer bli fullproppat med hajking, canyoneering och andra fartfyllda aktiviteter. Som avancerat ölvhäveri i Las Vegas.

LIVET ÄR EN FEST!

oj. för endel är livet bra jobbigt att leva.

check THIS out;

Aikmofobi: Rädsla för skarpa och spetsiga föremål. Människor som lider av detta i extremt hög grad kan till och med vara rädda för ett pekande finger.

 

Agyrofobi: Rädsla för att korsa en väg. Den har inget med trafik att göra, eftersom en tom väg är lika skrämmande.

Anthofobi: Rädsla för blommor. En åkomma som kan göra det mycket svårt för den drabbade att röra sig utanför bostaden.

Charophobi: Rädsla för att dansa. Många tycker inte om att dansa, men här talar vi om en skräck, som kan göra människor sjuka.

Coulrofobi: Rädsla för clowner. Och det gäller inte bara onda clowner, som ju skall vara skrämmande, utan också om helt vanliga sådana.

Nomofobi: Rädsla för att vara utan mobiltelefonkontakt. Det är en av de senast beskrivna fobierna. Den kan vara så uttalad att man aldrig stänger sin mobiltelefon och har den med sig överallt.

Osmofobi: Rädsla för lukter. Detta tillstånd kan vara begränsat till en enda speciell lukt eller alla slags starka lukter.

Phobofobi: Rädsla för fobier. Man kan också bli så rädd för att bli rädd att detta i sig blir ett problem.

Spectrofobi: Rädsla för speglar och den egna spegelbilden. Det är ett sällsynt tillstånd men uppfattas som en extrem fruktan för att inse vem man är.

Tetrafobi: Rädsla för talet 4. Denna fobi är särskilt utbredd i många asiatiska länder, där orden för 4 och död ofta är mycket lika varandra.

 

Jobbigt om man lider av de två förstnämnda och frågar om vägbeskrivning. Kan det bli knivigt(haha!). Då kan man utsättas för pekande fingrar i rätt riktning och korsande vägar.

Snoozade i en halvtimme. Åh så skönt. Slår upp ögonen och det är strålande solsken.
Så nu ska jag kasta i mig en kopp kaffe och sen ge mig ut och springa i skogen. Sen står det trädgård på temat!
Vaknar upp till Hoffmaestros sköna toner;


Djävla skitkropp alltså. Ibland vill jag bara slänga den i komposten. Låta den förmultna. Eller kasta den till kråkorna. Har så djävulusiskt ont. Har inte tränat ordentligt på två veckor och nu får jag ta konsekvenserna, djäkla skit.
Oh well. Hoppas att springa gör susen!

Här får ni en till Hoffmaestro favorit;


Fred ut!

Hemkommen från Malta.
Kändes konstigt att rensa ur den gamla lägenheten på ön.
När vi flyttade därifrån för snart ett år sen grät jag, grät hela vägen till flygplatsen i Daniels jeep.
Huvva!
Men nu när vi rensade ur ordentligt, så kände jag bara.. vemod. Och att jag inte längtar tillbaka till Malta.

Jag fick även en väldig distans till hela ön, som jag har sett som mitt hem. Nu var jag turist och uppmärksammade vackra saker som jag inte uppmärksammade tidigare, men fick även upp ögonen för det som jag lärt mig blunda för. Som hur vidriga maltesiska karlar kan vara.
Jag var ute och sprang (JA. tänka sig?!) på strandpromenaden och flera äckliga karlar, unga som gamla, visslade och kom med oanständiga förslag. Vafan, jag var i träningskläder, hade inte ens borstat tänderna och svettades!? LEAVE ME ALONE. haha.

Men bortsett från det så har jag haft det jättebra. Hade glömt hur hårt man kalasar där borta dock. Gick ut hårt två gånger, som slutade med att man kom hem kring 8-tiden på morgonen. Oh my.
Ni ska få lite bildbevis på att jag faktiskt var där. Tråkiga och turistiga bilder. Bilder på arkitektur. På lampor. Blommor och annat spejsat.

Visstja, haha. jag fick ju inte sola. Det sket jag i. Såklart så måste jag ju till stranden. Men då var det med hög solskyddsfaktor, hatt och skjorta. Så det enda som saknades var fotriktiga sandaler med strumpor i.


Vi åkte även "crazy sofa" som det så fint hette när vi var på stranden. Som äkta turist ska man göra såna crejzy grejer, va! Vi satt oss tillrätta i en upplåsbar plastsoffa med handtag, bakom en speedboat. Och djäklar det gick snabbt, så snabbt att jag flög av som en liten vante efter en pirrigt skarp sväng. Garvade så jag fick kallsupar. Hade tydligen gjort en vacker bakåtvolt från båten ner i det friska havet. Grabbarna skrattade så de höll på att få krupp. Jag fick hålla i trollorna så att de inte skulle åka av och hamna på havets botten. Det hade varit något!

Vi försökte även att leta reda på ett ställe med paragliding, parasailing eller parakiting, whatever. Kärt barn har många namn. Men antingen var det för blåsigt eller så var para-snubben väck. Trist! Var så sugen!

Nu är man hemma och kommer hem till en övervuxen trädgård, tror någon har gödslat den i smyg.
Klippa, döda, skära, cutta imorgon! Yeah!

Nu är det en halvtimme kvar på jobbet, sweet.

Fan, sitter och är äcklad, ledsen, upprörd och förvånad. Är endel svenskar så djävla vidriga att de inte tycker att tidelag bör förbjudas och vara straffbart?
Sitter och läser en grupp på facebook, som är emot en blogg där en kvinna idkar samlag med hundar.
Endel kommentarer gör mig så djävla arg. Hur fan kan man försvara något liknande?! ARGHH!!
Vedervärdigt! Jag finner inga ord för min avsky.

Sådär fräsig ser jag ut när jag lyfter stenar och påtar i trädgården, KVINNOR KAN!

Soft och funkigt soundtrack till min dag idag;
SOIL & "PIMP" SESSIONS – Funky Goldman

Ahh! YES! DAGEN BLIR BARA BÄTTRE!
Jag har nyss beställt en klänning som jag har drömt om sen jag tvekade att beställa den sist, sen när jag väl bestämt mig för att köpa den så var den slutsåld. ME SO FRIKKIN HAPPY!
Nu är den min min min min!

Åhh gomorgon världen! Vilken underbar dag!
Började med att gå upp en timme tidigare för att ge mig ut och springa i skogen. Asbra initativ, Sandra!
Så djävla härligt. Pluggade in Kings of leon i öronen och knöt på mig mina slitna gympadojjs (de är inte slitna pga flitigt användade. snarare från valptänder).
En stund pausade jag i Calebs Followill underbara sång och bara lyssnade på skogen, och mitt egna flås. Haha. Men det var bara så rogivande. Och mitt framför näsan på mig hoppade ett rådjur ut. Mysigt! Jag vill klappa bambi.
Woopa!


Och på söndag blir det troligen Malta, om allt går som jag vill!
Just nu känns livet djävla bra va.
Imorgon blir det bus med Frida - fika med mamma Eve och klappa bebe Wiliam - dagen efter blir det valborg som ska firas på samma vis som man var 18 bast. Yey! Sitta i ekonomikum och dricka gott och äta gott. Så djävla mysigt! Jag och Frida har planerat att börja dagen med jordgubbar. Awesome!
Sen blir det Malta. Och sen så i början av Juni blir det Utah med världens vackraste finaste Hanna och Jonas. Som för övrigt ska gifta sig, åh. FIIINT!


Urk. Jag rapar antibiotika. Kanske ska trycka i mig lite frulle så att något kan ersätta denna underliga smak.
Käkar antibiotika för min hud nu, uppenbarligen så fungerade ju inte min ansiktsbehandling och inte heller de skitdyra produkterna som jag köpte. Rumpa! Men skitsamma, ingen idé att böla över det. Så nu ska jag käka antibiotika i tre månader. Inget att böla över heller. Men att man inte får vara ute i solen, UNDER TRE MÅNADER? BÖL, BÖL, BÖL!
Det är ju hela sommaren?
Jag är inget större fan av att sola hur som helst, men det kan ju faktiskt vara mysigt att vistas ute under sommaren? Haha. Men jag får leva på solskydd och solhattar. Bra ursäkt att inte ta av sig till bikini då man inte har fått beachbody 2010 än. Hoppsan.

NÄ! nu ska jag käka frukost. Smoothie!

Jag drömde att jag dök inatt. så himla mysigt! stora stingrockor, sköldpaddor och hajar. och allt var så fridfullt! åååhh.
vill dyka igen!

Jag är asdålig på att uppdatera min blogg. haha.
men jag sitter endast vid datorn när jag jobbar, och då blir det inte så mycket koncentration på bloggen. även om jag jobbar nu.
haha, men ska försöka kasta in lite bilder inom kort.
allt ifrån händiga sandra i trädgården (jag ser händigare ut än vad jag är, lovar), till galna hundar och får. Tema landet!

Well, SEE YA!

Jag har beställt en turban. Awesome. Så råkade jag klicka hem ett par ducttape-tights från cheap monday. Och ett par snorhöga leopardskor.. och. erhm.. en leopard skjorta, lite genomskinlig. Hoppsan. Handla på nätet är livsfarligt.

http://nelly.com/se/kl%C3%A4der-f%C3%B6r-kvinnor/cheap-monday-433/duct-tape-tights-433158-14/
http://nelly.com/se/kl%C3%A4der-f%C3%B6r-kvinnor/friisco-180/satin-turban-180742-14/
http://nelly.com/se/kl%C3%A4der-f%C3%B6r-kvinnor/jeane-blush-396/maggie-sl-shirt-396025-509/
http://nelly.com/se/kl%C3%A4der-f%C3%B6r-kvinnor/nelly-shoes-427/marble-427422-509/

Har så djävla ont i ryggen. Så fort jag andas knakar hela ryggen och ingen ställning är bekväm. Scary shit.
Oh well. nu har jag tagit helg! tjoho!

Btw! what up med den här förbaskade vulkanen? Tycker den får sluta upp med att spy ut saker nu. STOPP. Det är vid såna här tillfällen det kommer upp för mänskligheten att vi inte är övermäktiga. Vi kan inte hindra naturen, naturen har alltid övertaget. Iallafall vid katastrofer.
Jag hoppas banne mig att den har slutat kräkas aska när jag far till staterna.

OCH HÖRRNI! LILLASYSTER SKA GIFTA SIG.
Världens finaste tjej, med världens finaste kille. De passar så bra ihop. Jag blir så glad i själen!

AAAAAALRIGHT, AAAALRIGHT!
Ejja! Ejja!
Ki finti?
Hat hafna, hafna gost!
Inħobbok!

Jag saknar malta ibland. Satt och kollade igenom massa gamla bilder därifrån. Allt var så isolerat. Man bodde i sin lilla bubbla av overklighet. Allt var skoj och inte på riktigt.
Svininfluensa? Näpp. Existerade det?
Lågkonjunktur? Näpp. Inget man snackade om.
Sura busschaffisar? Japp. Jämt.
Taxi chaufförer som hade haft en svensk flickvän? Kryllade av dem.
Bakfylla på kontoret? Konstant.
Avslappnat? Oh ja.
Servicekänsla? Aldrig, men jag fann det charmigt.
Tidsoptimister? Hela ön.

Allt var så orealistiskt. Så synd att jag jobbade oavbrutet den sista tiden jag var på ön. Finns så mycket som jag skulle vilja göra, som jag inte hann. Dyka på Gozo. Åka sightseeing-bus. Gå på Earth Garden igen. Åhh.. earth garden. Man kanske kan ta sig till Malta under den festivalen? Hade ju varit alldeles... alldeles... alldeles underbart.

Och i samband med att man flyttade tillbaka till sverige så vart det som att välkomnas med en käftsmäll. Tog inte lång tid tills jag insåg att här frodades lågkonjunkturen, folk var oroliga för svininfluensan, oroade sig för terrorister, oroade sig för arbetslöshet, oroade sig för att inte hinna med allt på sin semester, oroade för att strejker och oroade för att inte hinna få den där snygga solbrännan.
Jag erkänner, jag slet inte arslet av mig för att hitta jobb de första två månaderna, jag ville ha sommarlov för det förtjänade jag. Och sen så skulle allt liksom falla på plats. Jobb skulle dyka upp och pengar skulle rulla in.
Jag var arbetslös i nästan 6 månader, då inklusive mitt "sommarlov". Och jag trodde fan aldrig att det skulle vara så svårt att få jobb. Jag var på intervjuer, rätt snabbt efter att jag flyttade tillbaka till detta avlånga rike. Men det sket sig, det jobbet och positionen jag ville ha skulle flyttas till London. Oh well. dyker upp nya chanser, tänkte jag.
Tji fick jag. Jag hade valt ett yrke och en bransch där man bör befinna sig utom sveriges gränser för att få bra jobb, eller jobb iöverhuvudtaget.
Verkligheten kom ikapp mig och det var månader präglade av oro och ångest. In i ekorrhjulet igen. Bråk med a-kassa. Söka jobb. Söka jobb som jag aldrig trodde jag skulle söka. Oron började få tag om mig..Oro för lågkonjunkturen, oro för att inte hinna med allt, oro för att aldrig få jobb.. vafan, började t.o.m oroa mig för svininfluensan! Då önskade jag verkligen att jag befann mig på min lilla, trygga, isolerade och framförallt slappa ö. Ingenting att oroa sig för.
Tja.. vet inte riktigt vad jag vill säga med detta inlägg förutom att jag tycker att det är viktigt att inte ge upp så lätt. Jag slet som ett djur de sista månaderna av arbetslöshet, ställde kl på 8. Gick upp och sökte jobb i flera timmar. Gick på möten med jobbcoach. Tog lite ströjobb på tidigare anställningar. Allt! Fan vad piss man mådde. Men, summan av kardemumman är att jag är så djävla glad att jag inte gav upp, för nu mår jag fantastiskt bra. Sverige är inte så dumt. Svenskar är inte så gnälliga, utan kanske mer ansvarsfulla helt enkelt jämfört med malteserna. Jag trivs verkligen på landet, för första gången i mitt liv känner jag mig inte sådär pirrigt rastlös, utan trivs väldigt bra i den situation jag befinner mig i. Lantis for life!

Så det enda som saknas nu är;
KÖRKORT
Att jag inte bara får tummen ur och drar igång ordentligt igen, arghh. Mästare på att skjuta på saker, that's me aaalriiiiight!

Nostalgitripp från den ljuva ön, som jag lämnade för snart ett år sen;



Puss och godnatt!

Antagligen så inbillar jag mig.. men.. luktar det verkligen myror i hela huset?
Jag fann några i diskmaskinen igår. SKIT-AP-CP-MYROR. Så jag slängde in all disk och drog igång det. Die motherfuckers, die!

Kan inte släppa det. Asfint väder. Fjärilar i magen. Förhoppningar. Längtan. Åhh solväder, varmväder, vad jag har saknat dig!

Och jag ska tillägna detta inlägg till min bästa vän Frida! Hon ska på arbetsintervju idag och det kommer gå kalasbra!
HEJA HEJA FRISKT HUMÖR!
De är puckon om de inte anställer henne.
Massa kärlek.