Jag slog upp ögonen vid 6.15. Pigg och glad.

Vaknade av klockradion som tjöt på med favorit i repris "Christer i P3" från igår. “Fruktansvärda uppvaknanden”, där en snubbe berättade om några gånger då han gått i sömnen.
Brutalt kul!

Han berättade tre olika historier som han varit med om, som sömngångare.
Varav en gång då han hade gått och lagt sig tillsammans med sin sambo i deras gamla lägenhet. Han bodde trångt men hade ändå lyckats med att smälla upp en bar i lägenheten, det gäller att prioritera gottfolk!

Han går fram till baren och börjar dricka något. Tjejen vaknar till men ignorerar det.

Men efter en stund så börjar han stöka ordentligt, så brudens hans kliver upp och ser att han har svept en HEL DJÄVLA LITER med baileys samt stått och sprutat i sig citron på burk. Så han vaknade upp plakat och med sendrag i fejjan. Genialt!
Men med den historien som start på dagen kan det ju inte gå fel! Underbart.

Tills jag reste mig upp för att ta min morgonpromenad. Var inte pigg längre. Ville somna om.
Satt på mig två långkallingar, sockor, underställströja, täckbrallor, asfräsiga med hängslen etc etc etc. Ni förstår, mycket kläder.

Allt på – ut i kylan.

Jag går kanske 5 min och känner att jag bara stör mig på allt. En sån promenad när ingenting känns bra. Jackan var för klumpig. Mp3spelaren bara trillade ur öronen. Handskarna var för varma. Halsduken kliade.

Och när jag väl hade kommit kanske 20 min bort från varma, mysiga kåken så börjar mina gamla skoskav värka. Jag vill sätta mig ner på marken och bara somna om.
Var bara asarg på allt. Inte ens rådjuren på åkern gjorde mig glad. Men då hade jag kommit halvvägs så det var bara att traska på. Försökte med saker som brukar göra mig på strålande humör. Stannade, kollade ut över det snötäckta landskapet. Andades in frisk krispig luft. Ritade lite i snön. BLÄ.

Så kom jag på sista biten av promenixen, äntligen! Snart hemma. Då möttes jag av åsynen av rosa får. Ja, det är väldigt exotiskt att bo på landet. Mina grannar har två får. Att de är rosa är inte det konstigaste, de har en lång svans som påminner om en hunds, och de viftar med den också! Och nu hade de gått och blivit rosa. Jag tror att de är mördarfår. Ullen är färgat rosa av människoblod. Eller så jagar fåren kor. För kossor var det länge sen jag såg.
Men de fick mig iallafall att le och jag blev på gott humör igen. Det behövs bara lite rosa får i min tillvaro för att få mig på glada (inte värkande) fötter igen!

Jag kom hem, gjorde en rosa(!) smoothie och ägg. Asbra dag.

Wooho! Jag får min lön den 18:e och då står det shopping på schemat. Till huset. Nytt golv. Nya vitvaror. Nya tapeter. Jag vill åka på loppis! Jag vill ha sommar så jag kan få åka på min efterlängtade loppis-runda. Istället för en öl vid varje bar, så blir det en souvernir vid varje loppis. Bra skit.

Nu är det officiellt!
Vår något fyrbenta familj ska få tillökning. Min lillasysters hund ska flytta in hos oss tills han kan fara till Amerikat(t). Han har haft en fodervärd i ett tag nu, men han har blivit deprimerad och beter sig inte alls som sitt gamla, glada, vanliga jag. Så då öppnar vi famnen för MAX!

Maxen kommer passa perfekt I vår dysfunktionella hippie-familj.