Okizzey. Att bo på landet - jag har lärt mig att älska det. Jag har väldigt svårt att se mig bo inne i en stad just nu. Jag tror fan att jag har hittat hem, I SKOGEN! Men å andra sidan så är byter jag känslostämningar såsom andra byter underkläder.
Men just nu så är det här fan livet. Jag har blivit bonnig på riktigt. Drabbas av motsatt lappsjuka inne i stan och vantrivs. För mycket betong!
Men att bo på landet i alla ära - men fan ibland är det bökigt. Framförallt ifall man är en tjej som inte har framförhållning eller bra planeringsskills.
Jag har ätit äppelmos och torkat tunnbröd nu i tre dagar. Och soppa. För att jag valde att handla tårta i söndags. Ingen mat. Nej, tårta! ASBRA. Jag och två vänner bestämde oss för att låtsas att en av oss fyllde år. Så Pata fyllde år i söndags, och så fel ute var vi ju iallafall inte. Han fyller år i mars.

Det sätter liksom prägel på hela min helg. En fruktansvärt ohälsosam helg. Jag som har gått och blivit hälsan själv! Predikar om träning, att lägga om sin kost etc etc. Haha! Men icke! Jag och Nathalie skulle gå på hälsomässan i söndags, men eftersom jag var bakfull valde jag att moffla tårta istället. WTF?!
Oh well, dagen/kvällen innan var väldans trevlig iallafall. Började med att glo på folk som gled på snö med diverse hjälpmedel, det var en rätt stor tillställning i en utav Enköpings mindre parker.
Där drack vi lite öl och "varm och kall" som smakar flytande äppelpaj. MED vanlijsås. I flytande form. Magiskt,. Varför baka paj när man kan ta en varm och kall?! Därefter blev det öl på allehanda ställen. Och slutade, såklart, på Enköpings enda nattklubb. Och där vart allt relativt svart. Hur kom jag hem? Hur tog vi oss dit?
Jag har vackra sekvenser av asschyssta moves som jag drog till med på dansgolvet. Som vanligt. Lägga av en luftgitarr på golvet och andra råa och ack-så-beundrandsvärda rörelser.

Sen hade jag gjort stan för denna gången och längtade ut på landet. Glodde på film och mös med Joppe i soffan. (!) Vi hade FF, och då busar man till det med att mysa i soffan. Living on the edge.
Han är så djävla söt. Så fort jag donar i köket (händer inte allt för ofta), så smyger han sig in. För han vet att jag inte gillar att han står och glor när jag försöker laga mat. Jag har prestationsångest så det räcker. Behöver ingen publik.
Men då gömmer han sig bakom diskbänk/diskmaskinen. Och låtsas att han är osynlig.