The moldy peaches - Anyone else but you
Man blir så glad av denna låt. Sådär tonårsförälskad igen. Då man knapp vågade hålla hand. Och varje rörelse och blick var ett elektriskt laddat ögonblick.

Jag och Nathalie var på afrodans igår - och jag är så såld!
Tunga rytmer, inga avancerade moves, jordnära och tillbaka till afrikas rötter! Jag såg framför mig hur vi befann oss i djungeln, hur vi spejade på stäpperna och hur vi dansade kring elden i vår stam. Sen så att tjejen som var instruktör målade upp detta för oss spädde ju på fantasin.

Sen att jag som viting inte har någon rytm i blodet alls spelade ingen roll. Jag släppte loss som aldrig förr iallafall. Kanske inte världens jobbigaste pass - men fan så kul och givande. Släpp loss ditt inre djur! Släpp hämningarna!
Yoga för att hitta inre frid? Hell no! Testa afrodans.

Jag och Nattis hade en väldigt fartfylld söndag. Först gick hon och fodrade hästar. Jag låg kvar hemma hos henne och snusade. Sen gjorde vi oss i ordning för matiné bio och fikarunda i Västerås. Jag provade sojalatte för första gången i mitt liv! Snacka om att vidga sina vyer. Men som en inbiten kaffedrickare så behöver jag något starkare. Trots att hon slängde in en extra shot espresso i min dryck. Haha.
Det blev en till fika med krubb i väntan på att biografen skulle öppna. Mysigt ställe!

Sen bar det av på äventyr tillsammans med Alice i underlandet kl 13. Härlig film! Jag blev kär i hunden Bayard. Satt och saknade Joppe i salongen.
Riktigt snygg. Men man blir ju inte förvånad eftersom det är Tim Burton som gjort den. Gillar verkligen att han har en favoritensemble i sina filmer. Där Johnny Depp och hans fru Helena Bonham Carter ofta ingår. GILLART!

Därefter gick vi och fodrade lite hästar. Vackra djur! Stora! Och Nattis sitter på dess ryggar? Bemästrar en 500 kilos JÄTTE?! Tycker att en jycke på 25kg är jobbig nog. Jag har inte ridit sen jag var sju bast eller något. Slutade väl när jag insåg hur djävla enorma de är. Som att rida på en älg!
Så jag fattade tycke för en liten och bred shetlandsponny. Lagom stor. Den skulle jag kunna hoppa upp på.
Nattis droppade idén om att jag ska haka på och rida, och sure! Man ska övervinna sina rädslor, right?
Så fort en vacker och ledig dag dyker upp så ska vi ut och hoppla-hoppla. Och jag ser framför mig hur jag galopperar barbacka på öppna ängar i strålande solsken.
I slow motion.
För det är väl så det går till?