Idag är en sån dag då jag verkligen inte vill jobba - vädret är ju som gjort för att grilla, vara ute med hundarna, dricka varm choklad ur en termos, att pimpla, att pulsa i snön. ARGH!

Vi tog en promenix på lunchen med hundarna iallafall. Asmysigt. Det går jättebra för Maxen och Joppen. Max är lite störig och mobbar stackars dumsnälla Joppe ibland. Men med en snabb korrigering så kommer han på att han ska sköta sig.
Och de leker och har samma energi! Perfekt.
Jag tycker det är supermysigt med två hundar i sängen också.
Om man vill skeda, så tar man till Joppe. Om man vill ha en hel hund liggandes på en så tar man till Max.

Joppe har ni ju sett flertal gånger och kanske uppfattar något sånär hur han är. Han är väldigt glad, livlig och snäll. Han är rätt smart men spelar dum, vilket är ett rätt smart drag i sig. ;-)
Men han är inte så superkelen av sig, vilket kan vara tråkigt ibland.
Men då är det tur att man har fått låna Max! Han vill kela hela tiden, i tid och otid. Det finns alltid tid för kel!
Han är väldigt känslig och försiktig. Så de kompletterar varandra väldigt väl.
Men trots deras olikheter så är de så lika! Lika glada, energiska och "pratiga". Men av Max får man nästan skavsår i öronen av. Han har så mycket att berätta hela tiden!



Första mötet inomhus! Slappt.

POSE POSE POSE GOD DAMN IT!

Max aka Stig-Helmer. Max är nybadad och luktar.. inte så gott. "Blöt hund" stod det på flaskan. Ingen falsk marknadsföring där inte!

BFF's!

Han är speciell. Använder gardinen som täcke.

PROMENIX

Precis utanför dörren. Det som göms under snön är alltså utomhusmöbler.



MÖRDARFÅREN! Ser ni den blodrosa nyansen på ullen?!



Ser ni svansen? Ser ni svansen? Ser ni svansen?!!??! Det är inte normalt!


Här hjälps de åt att mörda en snökocka.






Ja, förresten.. Vi har målat om köket. Det blir en varm nyans av vitt på väggarna, rostrött kakel och svarta väggar bakom luckorna. Här är lite bildbevis.
Före: äcklig korktapet med hål och flisigt fläckvitt kakel.


Efter: Härlig varm vit nyans på väggar, rostrött kakel och svarta väggar bakom köksluckorna.


Japp, det är en spånskiva som vi har till "kakel". Vi byter det ordentligt när vi väl blåser ut hela skiten.


Nä, nu ska jag kirra krubb innan bodypumpen. YEAH!

Delayed. Postponed. Ignored. Neglected. Poor part three.

Men nu så tänkte jag slänga upp bilderna från sista månaderna av 2009. Mars börjar närma sig och det här bör väl egentligen vara en Januarisyssla? Icke!

Det har varit temafester på schemat under sista delen av 2009, Hillbillytema i Oktober och Maffiatema på nyår. Love it! Har alltid tyckt att det varit bökigt tidigare. Man måste hitta en utstyrsel, som om det inte är tillräckligt svårt annars!? Men har helt ändrat åsikt och insett att det är helt genialiskt!
Det finns ju alltid något att prata om och folk får spela lite allan.

Här festade vi på den oinredda vinden och drog igång med banjo och bäverhojt! (Googla det. Stanken höll i sig i två veckor. Och nej, jag drack givetvis inte. :) )


Grymt trevlig kväll!

Under tiden man funderade på nästa temafest så bestämde jag mig för att haka på mina gamla Mariabingo-kollegor till Göteborg och "Dansdax". Haha, fantastiskt skoj var det faktiskt. Fan vilka original det finns, i synnerhet inom dansbandsvärlden kanske? Snubbar som spelade counterstrike och "egentligen lyssnade på hiphop", fulla bingotanter och CASPER FRÅN ARVINGARNA. My oh my!
Jag och Madde deltog även i ett världsrekord i pardans, gick sådär. Men vi var djävligt snygga när vi gjorde det.

Sista kvällen tog vi en öl med Daniel på ett asfräsigt ställe, spelade kanonmusik och såg ut som en båt.

JUL, JUL, STRÅLANDE JUL! firades i Helsingborg.


COSA NOSTRA NYE!




För vi dansar med vapen,
utgång är framgång


Spaghetti, confetti, bambinetti, prutteretti! Bene, bene, bene!





GOTT NYTT ÅR!

Jag fick ett ENORMT sug att sippa på drinkar på en fräsig restaurang någonstans, något-hippt-stans!
Ohh, sen dansa hela natten i stilettklackar!

Men jag sitter här med teddy-tofflor och snyter mig istället. Glamouröst.

ROADTRIP TILL SKELLEFTE IMORGON BITTI. Också grymt glamouröst. MAXEN KOMMER! WOOPTIWOOP!

WTF?!
Min goda vän och kollega Jesper bor på Malta. Han är solbränd i ansiktet. Hoppas det svider ordentligt.
Jag vill ha sommar och sol nu!

"Did I mention that I hate you?"
"Did I mention that I am still wearing just a T-shirt?"
Touché.

SOMMAR!
Hultsfred med fantastiska människor och lera, djurgården med bajsiga kanadagäss, skrattstock tillsammans christina och amanda, många härliga promenader i sommarnätterna.. ååhh.




VILL HA, VILL HA, VILL HA!

Jag slog upp ögonen vid 6.15. Pigg och glad.

Vaknade av klockradion som tjöt på med favorit i repris "Christer i P3" från igår. “Fruktansvärda uppvaknanden”, där en snubbe berättade om några gånger då han gått i sömnen.
Brutalt kul!

Han berättade tre olika historier som han varit med om, som sömngångare.
Varav en gång då han hade gått och lagt sig tillsammans med sin sambo i deras gamla lägenhet. Han bodde trångt men hade ändå lyckats med att smälla upp en bar i lägenheten, det gäller att prioritera gottfolk!

 

Han går fram till baren och börjar dricka något. Tjejen vaknar till men ignorerar det.

Men efter en stund så börjar han stöka ordentligt, så brudens hans kliver upp och ser att han har svept en HEL DJÄVLA LITER med baileys samt stått och sprutat i sig citron på burk. Så han vaknade upp plakat och med sendrag i fejjan. Genialt!
Men med den historien som start på dagen kan det ju inte gå fel! Underbart.

 

Tills jag reste mig upp för att ta min morgonpromenad. Var inte pigg längre. Ville somna om.
Satt på mig två långkallingar, sockor, underställströja, täckbrallor, asfräsiga med hängslen etc etc etc. Ni förstår, mycket kläder.

Allt på – ut i kylan.

Jag går kanske 5 min och känner att jag bara stör mig på allt. En sån promenad när ingenting känns bra. Jackan var för klumpig. Mp3spelaren bara trillade ur öronen. Handskarna var för varma. Halsduken kliade.

Och när jag väl hade kommit kanske 20 min bort från varma, mysiga kåken så börjar mina gamla skoskav värka. Jag vill sätta mig ner på marken och bara somna om.
Var bara asarg på allt. Inte ens rådjuren på åkern gjorde mig glad. Men då hade jag kommit halvvägs så det var bara att traska på. Försökte med saker som brukar göra mig på strålande humör. Stannade, kollade ut över det snötäckta landskapet. Andades in frisk krispig luft. Ritade lite i snön. BLÄ.

Så kom jag på sista biten av promenixen, äntligen! Snart hemma. Då möttes jag av åsynen av rosa får. Ja, det är väldigt exotiskt att bo på landet. Mina grannar har två får. Att de är rosa är inte det konstigaste, de har en lång svans som påminner om en hunds, och de viftar med den också! Och nu hade de gått och blivit rosa. Jag tror att de är mördarfår. Ullen är färgat rosa av människoblod. Eller så jagar fåren kor. För kossor var det länge sen jag såg.
Men de fick mig iallafall att le och jag blev på gott humör igen. Det behövs bara lite rosa får i min tillvaro för att få mig på glada (inte värkande) fötter igen!

Jag kom hem, gjorde en rosa(!) smoothie och ägg. Asbra dag.

 

Wooho! Jag får min lön den 18:e och då står det shopping på schemat. Till huset. Nytt golv. Nya vitvaror. Nya tapeter. Jag vill åka på loppis! Jag vill ha sommar så jag kan få åka på min efterlängtade loppis-runda. Istället för en öl vid varje bar, så blir det en souvernir vid varje loppis. Bra skit.

 

 

Nu är det officiellt!
Vår något fyrbenta familj ska få tillökning. Min lillasysters hund ska flytta in hos oss tills han kan fara till Amerikat(t). Han har haft en fodervärd i ett tag nu, men han har blivit deprimerad och beter sig inte alls som sitt gamla, glada, vanliga jag. Så då öppnar vi famnen för MAX!

Maxen kommer passa perfekt I vår dysfunktionella hippie-familj.

 

Okizzey. Att bo på landet - jag har lärt mig att älska det. Jag har väldigt svårt att se mig bo inne i en stad just nu. Jag tror fan att jag har hittat hem, I SKOGEN! Men å andra sidan så är byter jag känslostämningar såsom andra byter underkläder.
Men just nu så är det här fan livet. Jag har blivit bonnig på riktigt. Drabbas av motsatt lappsjuka inne i stan och vantrivs. För mycket betong!
Men att bo på landet i alla ära - men fan ibland är det bökigt. Framförallt ifall man är en tjej som inte har framförhållning eller bra planeringsskills.
Jag har ätit äppelmos och torkat tunnbröd nu i tre dagar. Och soppa. För att jag valde att handla tårta i söndags. Ingen mat. Nej, tårta! ASBRA. Jag och två vänner bestämde oss för att låtsas att en av oss fyllde år. Så Pata fyllde år i söndags, och så fel ute var vi ju iallafall inte. Han fyller år i mars.

Det sätter liksom prägel på hela min helg. En fruktansvärt ohälsosam helg. Jag som har gått och blivit hälsan själv! Predikar om träning, att lägga om sin kost etc etc. Haha! Men icke! Jag och Nathalie skulle gå på hälsomässan i söndags, men eftersom jag var bakfull valde jag att moffla tårta istället. WTF?!
Oh well, dagen/kvällen innan var väldans trevlig iallafall. Började med att glo på folk som gled på snö med diverse hjälpmedel, det var en rätt stor tillställning i en utav Enköpings mindre parker.
Där drack vi lite öl och "varm och kall" som smakar flytande äppelpaj. MED vanlijsås. I flytande form. Magiskt,. Varför baka paj när man kan ta en varm och kall?! Därefter blev det öl på allehanda ställen. Och slutade, såklart, på Enköpings enda nattklubb. Och där vart allt relativt svart. Hur kom jag hem? Hur tog vi oss dit?
Jag har vackra sekvenser av asschyssta moves som jag drog till med på dansgolvet. Som vanligt. Lägga av en luftgitarr på golvet och andra råa och ack-så-beundrandsvärda rörelser.

Sen hade jag gjort stan för denna gången och längtade ut på landet. Glodde på film och mös med Joppe i soffan. (!) Vi hade FF, och då busar man till det med att mysa i soffan. Living on the edge.
Han är så djävla söt. Så fort jag donar i köket (händer inte allt för ofta), så smyger han sig in. För han vet att jag inte gillar att han står och glor när jag försöker laga mat. Jag har prestationsångest så det räcker. Behöver ingen publik.
Men då gömmer han sig bakom diskbänk/diskmaskinen. Och låtsas att han är osynlig.

Ibland så funderar jag på om jag har en liten magisk sak som ser till att jag har turen på min sida. JÄMT.
Idag så hände en jättehemsk sak när jag var på promenad med Joppe. Vi joggade lite, jag försöker få han att springa fot med mig så vi kan ut och jogga i skogarna sen.
Och sen så märker jag att jag tappar en JÄTTEVIKTIG sak, i snön. Och då snöade det som fan. Så saker man tappar i snön - kommer fan inte fram i tö tillräckligt snabbt. Jag trodde att jag hade satt min sista potatis. Börjar böla medans jag ligger på alla fyra och krålar promenadsträckan fram och tillbaka. Får panik och vill kräkas.
Jag vågar inte ens yttra vad det var jag tappade.
Men hur som helst. Så kryper jag och kryper.. Joppe är lös för jag hade släppt han precis innan jag upptäckte att jag tappat detta ting och han följde troget efter sin till synes tokiga matte. Och där! DÄR LIGGER DEN FAN!
Jag hittade den och jag tackade allt som gick att tacka, jag tackade träden, jag tackade Joppe, jag tackade gud om det nu finns någon. Hur fan är det möjligt att hitta en liten sak som man tappade i snön som är djup? Och det snöar för fullt? Gigantiska flingor. I stim. Fling-stim.

Sen på vägen hem, efter att jag bölat av glädje och lättnad, så funderade jag på.. fan.. det är rätt ofta jag har tur. Jag kan liksom inte riktigt komma på när jag har haft ordentlig otur eller mindre otur i följd eller ofta?
Jag har brutit ben och fått hjärnskakningar. Men det har alltid varit något positivt med det hela. Man missade skolan. Man blev ompysslad. Jag fick fräna autografer på mitt gips. Hallå, BENGT DAHLQVIST FRÅN SKILDA VÄRLDARS AUTOGRAF!

Så jag har nog något vackert, snällt och alldeles.. alldeles underbart som ser ner/upp/sneglar/upp-o-ner-ner-o-upp på mig och ser till att jag har det bra. Och tack för det! Hur fan hade det slutat annars?



Jag tror jag är hög på mina choklad-kaffe-bollar. Gott. Och te. Det var allt som vi hade hemma. Är hemma på landet nu.

Haha, fan. Enda anledningen att jag fortsätter kolla på "Made in Sweden" istället för att zappa förbi är ANDERS BAGGE. Vilken skön snubbe. Jag är kär i han!
Jag vill vara kompis med han. Han är så mänsklig och härlig! Glad och sårbar.

Jag har varit på span efter en kamera ett bra tag nu, är så djävla less på att inte ha någon.
Att använda mobilkameran känns lite pinsamt. Dessutom när den är helt oduglig samt att man faktiskt har lite fotoutbildning i grunden, eller tja.. Om min gymnasieutbildning kan räknas. ;-)

Men jag tror det blir denna kamera, en bra att starta med nu när man är ringrostig.


Nikon P90

CCD Effektiva pixlar	12,1 megapixel
Bildstorlek max	4 288 × 2 848
Objektiv/motsv 35mm	26 624 mm
Zoom optisk/digital	24x/4x
Fokussystem	Auto
Närgräns norm/makro	50cm / 1cm
LCD-skärm/pixlar	3
Lagringsmedia	SD/SDHC

Och vridbar skärm! Gotta love it!
Blir nog till att införskaffa denna månad eller nästa.
Därefter kommer jag kommunicera endast genom bilder. Bilder säger ju mer än tusen ord påstås det. Och då lär jag väl slänga upp flera bilder om dagen för att kompensera min glappkäft.

Asbra start på dagen!
Vaknade, snoozade i en halvtimme, åt frukost, kollade på bölprogram i en kvart och sen var det Joppes tur att morgonpinka! Hepp!
Vi gick en runda på sådär 2 timmar och hamnade i hundrastgården där Joppe fick en massa nya bästisar. Så djävla kul att se dessa glada hundar! Joppe bara sprang och sprang med ett leende från öra till öra. Så nedrans fin han är, min prutthund.

Jag vet inte vad det är, antingen så är jag extra bölig eller så har jag bara otur med programmen jag har sneglat på de senaste dagarna. De som känner mig vet att jag har lätt till böl och bröl, men vafan! Nu får det väl vara nog?
I morse så kom det grin till ett program som handlade om mirakeloperationer. En snubbe hade varit blind i 22 år. Han hade råkat ut för någon olycka, som jag missade eftersom jag bara såg en tredjedel av programmet. Hur som haver. Han hade inte sett sina barn, inte sin fru, han hade glömt hur en soluppgång såg ut, hur havet såg ut.
Men så genom en operation fick han tillbaka synen på vänster öga. När han fick se sin fru och barn för första gången så brast det, det började rinna ur ögonen.
Men tänk vad fantastiskt egentligen - att få se saker som man tar för givet för första gången? Hur vacker kan inte en snäcka på stranden vara? Få se snö singla ner mot marken? Att få se en stjärnklar natt?
Man tar så mycket vackert för givet - framför allt naturen. Den är så vacker! När jag var ute och knatade så ansträngde jag mig för att försöka se allt som om det vore första gången. Ja, det var omöjligt. Men tänk om!

Utöver att ägna mig åt långpromenader och böleri så har jag drömt en massa skumma drömmar på sista tiden.
Härom natten så drömde jag att jag och ett gäng vänner var på en lyxyacht. En massa underliga saker hände. En vän spydde - det är inte så underligt. Haha. Jag och Nattis blev även jagade av några lyx-mafioso-snubbar, och Nathalie besatt en smidighet som kan jämföras med en apa som kastar sig från lian till lian. Men istället för lianer så svängde hon fram och tillbaka mellan olika våningar och järntrappor på båten. DET är lite underligt.
Spya + järntrappor + båt + bli jagad av knepiga typer = är det dags för en finlandskryssning?